Ensamkommande barn

Medans säkerhetsläget i större delen av världen får ånga människor att fly för sina liv. Med deras längtan för fred och frihet som kompass väljer de att söka skydd i Europa.

Under senare år har allt fler barn flytt ensamma och sökt skydd här i Sverige. De kommer från länder som är plågade av djupa militära konflikter. Dessa ensamkommande barn har ofta flytt från krig, förföljelse och svåra levnadsförhållanden. De flesta har upplevt traumatiska händelser i hemlandet och många av de har mist sina föräldrar eller skilts från dem.

Det är en tragedi att vi inte ens förmår ge ensamkommande barn ett tryggt och humant mottagande i Sverige. Dessa barn berövas inte bara en trygg tillvaro utan blir åter traumatiserade, när de flyttas runt och till kommuner där ingen vill ha dem? Deras situation är helt enkelt ohållbar.

Vi har skrivit under FN:s konvention om barnets rättigheter (barnkonventionen) som stipulerar som huvudprincip att alla barn ska ha samma rättigheter oavsett barnets nationella ursprung (artikel 2). Konventionsstaterna skall enligt artikel 22 vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att ett ensamkommande barn, erhåller lämpligt skydd och humanitärt bistånd vid åtnjutandet av de tillämpliga rättigheter som anges i barnkonventionen och i andra internationella instrument rörande mänskliga rättigheter eller humanitär rätt. Ensamkommande barn har givetvis mänskliga rättigheter som alla andra. De har rätt till ett gott hem, till skolgång och en meningsfull vardag.

Det är inte bara nödvändigt utan också angeläget att alla kommuner ser över möjligheten att hjälpa till. De kan lära sig från dem som har skött det bra hittills. Tyvärr träder inte nya kommuner fram för att ta ansvar och erbjuda dessa unga en plats, en trygg tillvaro och omsorg trots att läget är akut. Ska det behöva komma till en tvingande lagstiftning för att fler kommuner ska ta ansvar?

Lika angeläget är att hitta familjehem till dessa barn. Det är ett problem att även när en kommun tar emot barnen är det fortfarande svårt att få familjehem till barnen. Detta innebär att de flesta barnen hänvisas till att bo på institution. Samhället måste ta sitt ansvar för dessa barn som inte har någon förälder som kan göra detta. Ensamkommande barn är i stort behov av att få allt stöd och all hjälp som krävs för ett bra liv i väntan på besked i asylprocessen. Det är både oacceptabelt och ovärdigt att behandla dessa barn på det här sättet. Barnen hamnar oftast i kläm mellan olika myndigheter som inte lyckas komma överens. Att ta itu med detta är en annan femma.