välfärd handlar inte bara om bra skolor, snabb och professionell vård, bidrag
Känslan av att stå på egna ben och vara behövd är central för människan. Arbete ökar känslan av självrespekt, och ökar självförtroendet. Sysselsättningen bekräftar kompetensen och utvecklar samt uppmanar till egenutveckling av kompetensen.
Det är krasst att många känner sig obehövliga, odugliga och oförmögna. När meningsfull sysselsättning saknas uppstår en känsla av värelöshet.
arbetslöshetens effekter på samhället är skrämmande.Sverige är nu på väg mot tvåsiffrig arbetslöshet. Ungdomsarbetslösheten stiger snabbare än någonsin eller någonannanstans.
Förlusten av arbete slår hårt mot självkänslan. Det är inte förlusten av en inkomst som är central i detta hänseende. Konstigt nog får man mindre gjort i fritiden. Energin, viljan och lusten undermineras och i värsta fall försvinner helt.
Arbetslösa som känner vanmakt kommer skylla deras misöde på regeringen och luras av ledare som lovar bättre vardag.
Sverige behöver alla typer av människor i arbete. De högproduktiva, överkompetenta, lågproduktiva och lagom kompetenta. Alla behövs för att vi ska komma ur krisen.
Ungdomsarbetslösheten är dock ett problem aom endast kan lösas med strukturella förändringar. Fler samhällsaktörer måste ta sitt ansvar på allvar. En del av ansvaret ligger på ungdomarna själva. De måste öka sin konkurenskraft genom att visa att de är livsviktiga för företagen. De flesta företag söker initiativrika, självgående, duktiga och effektiva medarbetare. Produktion sker inte längre på löpande band.
Arbetsmarknaden har förändrats, arbetskraften måste hålla sig uppdaterad och erbjuda den kunskapen och de egenskaper som företagen är intresserade av.
Den nya generationen arbetskraft är illojala, vill gärna röra på sig och vill ha individuella löner. Facken måste hänga med istället för att stoppa förändringen. Kanske vara med som förhandlingspartner vid de individuella lönesamtet, hjälpa arbetstagaren att få bästa möjliga lönen + förmåner.
Läs debattartikeln "avtala de ungas löner lokalt" i DI, onsdagen 30 sep 2009.
söndag 11 oktober 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Att vi gärna rör på oss är ju kanske mest för att vi vill utvecklas och att de flesta arbetsplatserna själva inte lyckas ge oss den utvecklingen vi önskar. Då bryter vi upp och hittar något annat. Vi är nog också lite mer intresserade av att man ska må bra i det man gör, tidigare har kanske generationer bitit ihop lite och tänkt..ahh.."man måste ju jobba". Till viss del handlar det nog också om lön och utformningen av arbetsplatsen. Får vi inte bra lön och en god utforning av arbetsplatsen så drar vi oss inte för att säga upp oss och hitta någon annan arbetsplats. Om företagarna satsade mer på de anställda skulle de kanske stanna kvar längre och då skulle förmodligen företagen utvecklas snabbare...kanske...eller ha jag fel i allt?
Skicka en kommentar